8 år idag

I dag är det åtta år sedan vi åkte upp i hissen på Östra sjukhuset i Göteborg för att se M sövas i min famn och sedan lämna över honom i läkarnas händer för att operera hans lilla lilla hjärta som var trasigt.

Jag glömmer det aldrig. Min känsla hela den dagen var att det inte var på riktigt. Det händer inte oss och vad händer OM det händer oss?? Det där som man inte orkar tänka på men som ändå är en risk när man ska operera ett hjärta. I sex timmar fick vi vänta innan läkarna ringde och sa att allt hade gått bra och vi skulle få träffa honom om ett par timmar. Känslan när vi fått samtalet var så obeskrivligt skön och den lättnaden över att 7 månaders väntan ÄNTLIGEN var över går inte att beskriva.

När jag tittar på bilder från den här tiden så ser jag hur otroligt slitna både jag och J var. Vi började ju bygga vårt hus 4 veckor innan M kom och sedan byggde J klart det på 8 månader. Han byggde och byggde och byggde. Hela huset är byggt i ren och skär terapi! Om han byggde så hann han ju inte träffa M så mycket och OM då OM skulle hända så skulle kanske inte sorgen slå lika hårt... Så tokigt man kan tänka men vad gör man inte för att värja sig mot de värsta som kan hända??

 

 

 

OM hände aldrig och jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet jag känner mot alla de läkare, sjuksköterskor annan sjukvårdspersonal som sett till att man idag är så duktiga att de kan operera den här typen av hjärtfel på små barn. Det kunde man inte för bara 15 år sedan. Om M inte hade opererats hade han inte funnits hos oss idag.

Vår fina fina kille. Vi är så glada att just du kom till oss. Du skänker oss så mycket kärlek och värme. Det finns ingen som är så positiv och ger oss alla så mycket fina ord och kramar som du. ALLA som känner dig och lär känna dig faller handlöst för hela du är en stor GLÄDJEKÄLLA.

Jag älskar dig obeskrivligt!

Puss och kram Mamma