Vackert...

Idag tänker vi på alla de som inte finns hos oss längre. J:s vän Mika som gick bort när C låg i magen, min fina mormor, Gertrud och Gösta. De är väl dom som saknas oss mest en sån här dag.

Vi gick allihop i samlad trupp till vår fina kyrkogård och tände två ljus i minneslunden. Överallt lös det och det var SÅ vackert. Vi skrattade lite när vi gick förbi det stora träkorset åt minnet av lilla H som gärna vill bli korsfäst där precis som Jesus. Missförstå mig rätt hon är sååå söt och fullkomligt betagen av allt vad Jesus heter (även kallad Jens till en början..;-)) och ville inget hellre än att prova att hänga där precis som Jesus. Barn är för härliga och har sin alldeles egna syn på livet, döden och Jesus!

Minneslunden

Nu forsätter kvällen i samma lugna lunk vi har haft hela dagen. Så otroligt skönt.

Jag läser 50 nyanser av honom och rodnar emellanåt men tycker, efter halva boken, att den är fängslande... Så det så!

Kram