Det händer nåt när jag ställer mig på löpbandet. Plötsligt försvinner den där sköna känslan som jag försökt inpränta i mitt medvetande de senaste åren; -Träna för själen, var glad för den träning som blir av, skit i att det inte blir så långt eller så länge som du önskat osv osv... Så åker jag till gymet ikväll (det är FÖR halt för att springa ute, provade i måndags:-(.) det är som jävulen tar mig i ditt grepp och helg plötsligt tävlar jag mot tiden, försöker springa jäääätte långt och snabbt (helst snabbare och längre än den som står brevid) och det slutar ju med att jag nästa döööör innan jag är klar, why?????
Nu ska jag stappla i säng.
Kram o puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar